sanningen

Det är många timmar sedan den siste arbetaren stämplade ut. Länge sedan ljudet av arbetande maskiner upphörde. Det nya ersatte det gamla, det gamla lämnades att förfalla. 

Sedan Electroluxlokalen vid Brinken i Motala blev för gammalmodig och produktionen flyttade till de nybyggda lokalerna tvärs över gatan så har den stått öde. Vartannat år byter fastigheten ägare, efter två år blir man nämligen saneringskyldig. Nu har kontraktet bollats runt så många gånger att varken Motala kommun eller nuvarande ägare riktigt vet vad som gäller. Och ingen planerar att göra något åt saken.

Den gamla praktfulla fabriken som utgjorde ryggraden i samhället driver nu vind för våg. Öppen endast för duvorna och nyfikna ungdomar. Med tusentals kvadratmeter av betong, stål och glas är det ett levande skelett. Krakelerad på utsidan och döende på insidan. Elen funkar dock och vissa lysrör står fortfarande och brinner. 

Att vandra runt i dessa nutida ruiner fyller mig med både rädsla och förtjusning. Jag följer mina egna fotspår och fotspåren från tusen och åter tusen av fabriksarbetare som med åren kommit och gått. Som ung sprang vi hit så ofta vi kunde. Det var en kittlande känsla att smyga runt i de förbjudna och fascinerande lokalerna.

Jag vet inte hur det är för de som brukade arbeta här men för min egen del har jag svårt att lämna fabriken bakom mig. Om jag inte återvänder fysiskt så vandrar mina tankar ofta dit. Det är på något konstigt vis svårt att stämpla ut, trots att stämpelklockan hänger kvar på väggen.

/David

Tabu är inte hugget i sten. Inte en kropp heller. Dagens musikvideos ser ut som dåtidens pornografiska alster. Mor och farföräldrar höjer ögonbrynen. Vi rycker på axlarna. Den mänskliga kroppen har mist all sin mystik. Allt ligger uppdukat på konsumtionens trevliga smörgåsbord. Vackra kroppar säljer bra varor. Vackra kroppar säljer dåliga varor. Fula, feta, äckliga och oproportionerliga kroppar säljer inte. Fula, feta, äckliga och oproportionerliga kroppar säljer inte.

Varje tidning med självaktning huserar med en gör-om-mig del. Fjortonåriga tjejer frågar Linn om analsex. Tjejer vill duga. Killar förväntas att duga. Vad som var vackert på 1700-talet är inte vackert idag. Silikonbröst är inte längre det nya svarta. Porrpungen har ersatt kommunistballen. Venusberget ska vara välansat. Bröst exponeras. En fitta ska heta snippa. Porr sänds på natten. Internet är öppet på dagen. Plastikkirurgimottagningen är den nya Fordfabriken. Nervgift injiceras för att finna evig ungdom. Lyckopiller skrivs ut för att finna evig lycka.

Aftonbladet publicerar. Samhället gottar sig. Expressen tröttnar. Samhället förtränger. Biologilärare pratar fortfarande inte om den kvinnliga orgasmen. Linn pratar om multi- och fontänorgasmer. Ebba von Sydow avgör om du duger. Sofi Fahrman bestämmer om du är lycklig. Dogging är populärt. Tjejer ska alltid vara glada och villiga. Grabbar ska vara grabbar. En flicka blir mördad på sin första cykeltur. 

Dålig hy är inte accepterat. Fetma kommer aldrig att bli accepterat. Folk stirrar. Folk gråter. Psykologer får ta hand om spillrorna. Människan skapar dem. Utan en karriär så är du ingenting. Du måste lyckas. Du ska vara lycklig. Le och hela världen ler med dig. Gråt och du gråter ensam. 

Köp antirynkkrämer. Träna yoga. Klä dig i rätt kläder. Drick rosé. Du ska vara smart. Du ska vara rolig. Du ska vara rik. Du ska vara perfekt. Mensen måste döljas. I reklamen är den blå. På gymkortet ska det stå SATS. Din kille vill att du ska ta den i munnen. Rökning dödar. Det vackra folket gör det. Kokainet flödar. Det vackra folket gör det.

Gubbar åker till Thailand. Tanter åker till Afrika. Unga åker på charter. Nu finns det bikinis för barn. Inget är heligt. Inget är syndigt. Allt är okej. Alla gör det.

En tjej blir drogad på krogen.

En tjej blir hemsläpad av två killar.

En tjej vaknar och undrar vart hon är.

En tjejs trosor är vända ut och in.

FAAAAAAAAAAAN